Idag söndag har tyvärr inte varit en toppen dag. Mitt i sömnen blev jag väckt av min iphone signal, trodde jag hade glömt stänga av väckarklocka för att gå till jobbet, men så var det inte. Det var ett inkomande oväntat samtal, ett sånt samtal som ingen vill få. Jag svarar och jag ser fortfarande lite suddigt då jag inte hunnit vakna ordentligt, på andra sidan luren hör jag min systers oro i rösten. Hon frågar hur jag mår och om jag sov; sådana frågor som alltid inleder ett samtal men som egentligen är (oftast) meningslösa, jag svarade att jag inte sov för att jag förstod att något var fel, jag kände mitt hjärta klappa fortare och alla mina sinner öppnades, jag lyssnade nogrann, som när ett djur känner att det är en fara på väg att inträffa. Efter några minuter hör jag min syster som talar ut det hon hade på hjärtat, jo, det är så att någon i min familj gick bort, det kom som en chock för oss alla, då hon var 46 år gammal. Det är fruktansvärt att någon kan gå bort på en natt, hon lämnade bakom sig en son med 16 år gammal som kommer att behöva lära sig leva utan en mor från ett tidigt ålder, vågar inte tänka tanken hur det hade varit om det hade varit min mamma, livet håller bara på ett litet tråd, och det enda som kan göras nu är att försöka påminna sig själv varje dag att imorgon allt kan vara slut, det är viktigt att se till att njuta av varje stund som man är lycklig på riktigt och hålla om de man älskar.